Vägen till en väl fungerande IT-lösning är traditionell systemutveckling. Så har det varit de senaste 40 åren, ända sedan datorer började bli verktyget för effektiv databehandling. Verktygen och utrustningen har förändrats under åren från programering via strömbrytare, hålkort och nu direkt via tangentbord ut till webbservrar ute på nätet.
Programspråken har skiftat och kommer att göra så även i framtiden. Men grunden för en lyckad lösning är fortfarande ett strukturerat arbete, vilket har eftersats mycket under vissa tider. I samband med införandet av av ny teknlogi, som ofta sker språngvis, har man allt för ofta glömt av att ett systematiskt arbete krävs för att lyckas med sina planerade avsikter.
Ofta har man lovats att om man bara köper deras produkt så går all utveckling mycket fortare. Detta gäller inte bara IT-system utan all utveckling av ny funktioner inom all områden vilka kräver ett systematiskt arbete för att ge en lyckad lösning. Inom IT-utvecklngen kan man se hur detta eftersats i samband med följande utvecklingssteg:
Databaser kom att ersätta allt större mängd av hantering som tidigare gjordes med enkla sekvensfiler. Utan någon verklighetsanpassad struktur kom de att bli en informationsmängd som saknade kopplingar till den verksamhet de var ämnade för. Omstrukturering var mycket svår och krävde även att samtliga program som läste och skrev till databaserna fick skrivas om.
När persondatorerna kom kunde alla med enkelt knackande bygga små program. Små program som senare växte och utan en strukturerad grund blev ett kaos. Interaktionen med användaren blev oftast helt olika från program till program även hos samma programmerare.
När det grafiska användargrånssnittet kom upplevde vi en ny era för alla att återigen skapa sina små program i vad som nu också tillkom, de s.k. 4gl verktygen. Återigen fritt fram och nu även med grafiska komponenter och mängder av typsnitt i programmen. Inget program blev det andra likt, ofta i glada färger och med skojiga knappar. Dessa mindre lyckade lösningar har på senare tid fått en mycket bättre struktur eftersom man kom på att användarna inte önskade sådan verktyg.
Nätverkslösningar med pc blev en ersättning för att springa med disketter mellan olika arbetsplatser och upplevdes som en befrielse när man slapp detta. Persondatorer fick nu även möjlighet att ersätta traditionella mini och stordatortillämpningar. Samtidigt infördes en ny yrkeskår, nätverksspecialisterna, som fick till uppgift att hålla näten uppe. Med en dålig planering och ständigt ökad informationsmängd samt en övertro på vad man kunde stoppa in i servrarna upplevde man ofta kraschade nät där samtliga navändare fick sysla med andra saker än att arbeta, i vissa fall till trevliga sociala relationer med sina arbetskamrater och lite övertid för att hinna med när nätet återigen kom igång.
Under den senaste tiden har nästa generation nu kast sig in i webbvärlden och skapar här nya program ute på nätet. Men återigen kommer man till samma problembild, på tok för låg nivå på ett strukturerat arbetsätt ger inte de verktyg som användarna förväntade sig.
Intressant iaktagelse är här att man oftast vid varje utvecklingssteg oftast glömmer de erfarenheter man skaffade sig i de tidigare faserna och att återigen få lära sig att korrigera sin utveckling till vad användarna behöver och vill ha.
Strukturerat arbetsätt Under åren har vi sett ett antal olika filosofier och arbetssätt för att utveckla nya IT-lösningar. I grund och botten handlar de flesta om att på ett strukturerat sätt utreda vad man har för informationsbehov i en verksamhet och skapa en struktur för informationen som hanteras i verksamheten. Detta bör ske tillsammans med användarna till det nya systemet och ger då en ökad förståelse för den kommande lösningen.
Användarna har oftast störst kunskap om sin verksamhet och information. Genom lämpliga arbets/analysverktyg kan man tillsammans skapa grunden för en lyckad IT-lösning. Man får inte glömma att tillsammans med IT-lösningen hör oftast andra verktyg som ligger i gränslandet mellan IT-systemen och användaren påverkas. Här bör även påpekas att vissa IT-system inte alls behöver vara datorer utan begreppet IT står även för manuellt hanterad information.
Utvecklingsmodell Det finns nu flera utvecklingsmodeller och jag avser inte att här beskriva dem här. Vissa genererar mängder av dokument emedan andra skapar en mer hanterbar mängd. Ett gemensamt grunddrag i dem är följande utvecklingssteg:
Förstudie görs för att finna de problem man har med dagens arbetssätt. Man försöker finna grunden till problemen och bestämmer sig för vad man avser att lösa. Man tar sedan fram ett lösningsalternativ vilket får en beskrivning av vad man avser att uppnå för mål.
Därefter låter man en styrgrupp besluta om man är nöjd med förstudien och om så är fallet beslutar för att starta nästa steg i modellen, Projektering.
Projektering är själva konstruktionsfasen av det nya systemet. Man gör ingen programering här utan skapar dokument som beskriver systemets uppbyggnad och struktur. Informationsmängder beskrivs i form av normaliserade databaser och de olika programfunktionerna beskrivs. Denna fas ges användarna en första inblick i sitt nya system och kan här gärna med olika metoder få testa om planerad lösning ger en förväntad effekt.
Även här finns en beslutsfas där styrgruppen kan avgöra om man är nöjd med den planerade lösningen och då besluta om ett genomförande.
Genomförandet är den fas då det skall tas fram databaser och program i fysisk form. Allting skapas från specifikationen från projekteringen. Inga andra funktioner tillåts eftersom man då snabbt kan glida från den beslutade lösningen och skapa ett system som ej löser förstudiens beskrivna problem. Systemet testas och slutligen installeras och utbildning av användare genomförs. När önskad funktion är uppnådd avslutas projektet och systemet överlämnas till förvaltning.
Ett beslut av styrgruppen krävs för att få avsluta projektet och förflytta systemet till förvaltning.
Förvaltning är den längsta fasen i ett systems liv och här upptäcker man vikten av att man har använt ett strukturerat arbetssätt vid framtagning av systmet. Här är avsikten att användarnas krav på utökad funktionalitet skall kunna införas och anpassningar av systemet vid verksamhetsförändringar skall ske. Men när problemen i systemet uppfattas som betydande skall en ny förstudie med avsikt att utreda problemen startas och kan då ge upphov till att man skapar ett nytt system som skall ersätta det gamla. Cirkeln är då sluten.
Ovanstående utvecklingsmodell kan upplevas som torrt och tråkig, men har visat sig den mest effektiva vägen till bra fungerande IT system, som användarna och företagsledningen uppskattar.
Under de senaste 30 åren har datorerna blivit allt kraftigare och kraftigare. Dagens handdatorer är betydligt kraftigar än de datorer som satt i de rymdraketer som möjliggjorde att människan har varit på månen. Med en sådan utveckling är det risk att man glömmer bort syftet och i stället fokuserar för mycket på grafiska lösningar som inte alltid hjälper användarna att lösa sina uppgifter på rationellaste sättet.